KÄLLOR

Där berättelserna börjar

Viking Sagas använder många olika typer av källor.

De berättar inte samma sak och har inte samma historiska värde.

En runsten är en fysisk källa från den tid den restes. En saga kan bevara äldre muntlig tradition men ha skrivits ned flera hundra år senare. Ett arkeologiskt fynd kan visa att människor levde, handlade eller begravdes på en plats — men behöver inte berätta vad de kallade platsen eller vem som styrde den.

Därför redovisas källorna var för sig och sätts i sitt historiska sammanhang.

Det här är en viktig poäng. Historiska museet framhåller just att samtida icke-nordiska källor inte automatiskt är mer objektiva, medan de norröna berättelserna ofta är betydligt senare än de händelser de beskriver. 

Källtyper

Norröna sagor & berättelser

• Heimskringla

• Egils saga

• Laxdæla saga

• Njáls saga

• Fagrskinna

• Ágrip

• och andra sagor

Skaldiska källor

• drapor

• kväden

• genealogiska dikter

• exempelvis Háleygjatal

Runinskrifter

• runstenar

• lösföremål

• minnesinskrifter

• andra runologiska källor

Runinskrifterna är särskilt värdefulla eftersom de utgör originaldokument från perioden; Riksantikvarieämbetet beskriver dem som de äldsta bevarade originaldokumenten på svenska och betonar samtidigt att tolkningen sker stegvis och innehåller osäkerhetsmoment. 

Utländska skriftliga källor

• frankiska

• engelska

• irländska

• bysantinska

• arabiska

• latinska

Ortnamn

• äldre namnformer

• språkhistoria

• geografisk placering

• namnens förändring över tid

Arkeologiska källor

• gravar

• boplatser

• hallar

• borgar

• hamnar

• skepp

• föremål

• skatter

• järnframställning

• vägar och kommunikationsmiljöer

Källstatus

Här tycker jag att vi ska använda samma tydlighet som i personregistret:

KÄLLA – uppgiften finns uttryckligen i källan.

FORSKNING – stöds av modern historisk eller arkeologisk forskning.

TOLKNING – en tolkning av källmaterialet.

FOLKTRADITION – lokal eller senare tradition.

MODELL – ingår i författarens historiska modell.

HYPOTES – en prövande historisk möjlighet.

DRAMATISERING – skapad för berättelsen.